Glamourmodellens heta morgon med statsministern
Vi ska naturligtvis inte undanhålla er dagens stora politiska scoop, framgrävt av Nyheter24:s flinke nöjeschef Pascal Engman.
Den moderata pr-strategigruppen har alltså valt att förlägga paret Reinfeldts vårsemester till verklighetens fôlk-paradiset Gran Canaria, där de delar frukostmatsal med glamourmodellen/bloggaren/webbentreprenören/konstnären/whaddayaknow Marie Plosjö. Som omgående slår klorna i den pikéklädda statsministern för en gemytlig jag-mötte-Lassie-bild framför en palm.
Det finns naturligtvis inget egentligt nyhetsvärde i detta, men en milstolpe är det i vilket fall. Aldrig, varken förr eller senare, kommer Täby-Fredde vara närmare sin kollega Silvio Berlusconi än såhär.
loading...
Translate: 
Cross promotion!
September 2010: Expressen bevakar valet. Hittar favoritvinkel.
16 februari 2011: Expressen gör ett sista, tappert försök att lyfta sin tröga iPÄD-satsning. Hittar omslagspojke.
Förlåt, men ibland måste man sparka in svängdörrar också.
Translate:
Gott nytt år, statsministern
Fredrik Reinfeldt kan skåla in 2011 med historiska förtroendesiffror, skriver Aftonbladet. 72 procent av folket har stort eller mycket stort förtroende för statsministern, vilket får statsvetare att varna för nordkoreanska tendenser (möjligen minns de Expressens prisbelönta artikelserie ”Barn som älskar sin käre ledare”).
Socialdemokratiska debattörer menar att S nu måste skaffa sig en karismatisk ledare som verkligen kan utmana Reinfeldt om populariteten. Tanken är lätt att förstå, men TVR tror att de gör en liten vurpa i resonemanget.
Att ha stort förtroende är inte samma sak som att vara ”populär”. ”Populär” kan man bli genom en dokusåpa, en enstaka trallvänlig hitlåt eller bara genom att representera något ”nytt och fräscht” (som Mona Sahlin på 90-talet). I popularitetens natur ligger att den är övergående. Om en vecka, månad eller några år är det något annat som är nytt och fräscht, och att ha haft en stor hit garanterar definitivt inte en returbiljett till trackslistan. Fråga Nic & the Family.
Fredrik Reinfeldt har aldrig varit ”populär”. Han var en färglös pragmatiker som oppositionsledare, han var det när han vann 2006 och han har hållit den linjen konsekvent på gränsen till patologiskt. Det är förstås frustrerande för oss i medierna som gärna vill ha ett färgstarkt utspel, ett bombastiskt tal eller spännande privata detaljer att haka upp oss på. Men eftersom förtroende handlar om att leverera, helst det man utlovat och gärna med någon form av sympatisk aura, så funkar Reinfeldts kompenent-mellanchef-med-trevlig-familj-från-Täby-varumärke väldigt bra bland väljarna.
Förtroendet för varumärket Reinfeldt har alltså byggts upp metodiskt under många år. Det räcker inte med att någon annan blir ”hetare” för att sänka det – i så fall borde Maria Wetterstrand (också kanonsiffror i mätningen) ha blivit statsminister för länge sen. Det krävs snarare att Reinfeldt själv får frispel – raserar statsfinanserna, antastar unga medarbetare eller slår ner en domare på sonens innebandymatch. Inget tyder på att det kommer att hända.
Det betyder förstås inte att det är kört för S att avsätta honom. Däremot borde de nog tänka mer på texten än på bilden när de visualiserar valaffischerna 2014. Det är dagsnotering på ”fräscha ansikten” i politiken, men inte på bra idéer.
Translate:
Är Julian Assange anställd av Per Schlingmann?
Idag är det alltså Fredrik Reinfeldt som ska ”kläs av” med hjälp av Aftonbladets amerikanska Wikileaks-källor. Och visst leder avslöjandet till många glada miner – på det moderata högkvarteret.
Här får man alltså amerikansk diplomathjälp att spika fast just den helylleimage som Fredrik Reinfeldt varsamt byggt upp under sin tid i toppolitiken. I korthet detta:
* Han lyssnar på sin fru
* Han bryr sig väldigt mycket om klimatet
* Han dricker ytterst måttligt
* Hans regering driver en oberoende utrikespolitik
* Han städar mycket hemma
* Han gillar ABBA
Det enda som saknas för komplett bingo är väl möjligen punkten ”Mr Reinfeldt går sida vid sida med folket, vars förtroende han bär, och tar stort ansvar för statsfinanserna”. Men det kanske kommer i morgondagens tidning.
Translate:
Så skapar du en framgångsrik regering – självhjälpsguide i fem steg
1. Gå till val på löftet att inte göra någonting framöver.
2. Se allvarlig ut när du lovar att inte göra det.
3. Bemöt eventuella skandaler genom inte göra någonting.
4. Se allvarlig ut när du inte gör detta.
5. Motta folkets jubel.
Translate:
The Viktor Report läser mellan raderna i drevet mot Sofia Arkelsten
1. Ja, tacka fan för det. Efter Schenström, Borelius och Stegö-Chiló slipper du nog gärna kicka en närstående kvinna till. På lång sikt tjänar du antagligen på att försvara henne även om det skulle uppdagas att hon låg bakom Helikopterrånet. Dessutom är det fyra år till nästa val – minst sagt lång sikt.
2. Just det. Skulle Reinfeldt göra sig av med Arkelsten – men inte Bildt – på grund av tveksamma storföretagskopplingar, då skulle det bli en (berättigad) storm av grandiosa mått. Båda eller ingen. Och sparka Carl Bildt? Nej, det gör man inte.
3. Naturligtvis tycker Lena Mellin detta. Lena Mellin är människa, och efter att ha drivit kampanj mot Mona Sahlin både före och efter valet känner hon nu att en kompensation är på sin plats. Helt begripligt. Att Arkelsten sen inte är statsministerkandidat, eller ens minister, får funka. Om detta kan man ha åsikter, men om man vänder lite på det är drevet en komplimang till Moderaterna. Du vet att du är ett inflytelserikt parti när din kanslichef behandlas som ett statsråd.
4. Alternativ tolkning av mätningen: ”Klar majoritet av folket anser att Arkelsten bör sitta kvar”. 55 procent, alltså fler än de som stöder Alliansen, säger detta. 21 procent är tveksamma. Nio av tio moderater, alltså Arkelstens uppdragsgivare, vill ha henne kvar. Men det var förstås inte det som var meningen när man beställde mätningen.
Translate:
Viktigt meddelande till den fortfarande ursinnigt regimtrogna tidningen Expressen
Ljuset och Sanningen vann!
Den käre ledaren är redan återvald!
(Dock inte med 102 procent av rösterna, men det kan säkert ordnas till nästa gång.)
Translate:
The Viktor Report – den kampanjstrategiska bloggen
Igår möttes Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin i debatt i Aktuellt i SVT. Det var inte statsministerns bästa dag, får man säga. Förutom att han balanserade på fel sida av den tunna gränsen mellan ”avspänd” och ”pulslös” så måste TVR undra lite kring hans val av argument.
Mona Sahlin sa, och kommer att ägna de kommande 17 dagarna åt att säga, att ”välfärden står mot stora skattesänkningar för oss som tjänar mest”. Det är så tydligt och inrepeterat att man skulle kunna byta ut henne mot en hyfsat tränad papegoja (vilket med tanke på popularitetssiffrorna sannolikt vore till fördel för socialdemokratin). Mot detta hummar statsministern fram en jämförelse mellan valmanifesten, och landar i att en vanlig löntagare skulle få omkring 500 kronor mindre i plånboken med de rödgrönas budgetförslag.
Känns knappast som en retoriskt vinnande strategi, än mindre särskilt offensivt från en man som har ett popularitetsöverläge i paritet med Obama vs Bush – i Västeuropa – hösten 2008.
Som en ren kompensation för den senaste tidens moderatmobbing i TVR listar vi här – kostnadsfritt – fem bättre (och mer underhållande) sätt att argumentera i kommande debatter mot Mona Sahlin.
* * * * *
1. ”Jag kan tyvärr inte kommentera den här valrörelsen.”
2. ”Vi har sänkt skatten för vanliga löntagare fyra gånger, sammanlagt omkring 2 000 kronor netto för en sjuksköterska. Varje gång har du sagt att välfärden raserats på grund av sänkningen. Nu vill du inte höja skatten nämnvärt för löntagare, istället sänka den med 17 miljarder för pensionärer. Anser du att raserad välfärd är bra, eller har du bara ljugit i fyra år?”
3. ”Äh, låt oss sluta spela spel. Det ÄR ingen större skillnad mellan högersossar som dig och Östros och vänstermoderater som mig och Borg. Det här valet handlar mest om vem man har förtroende för som regeringsledare. Släng ut några härliga butlerutspel till så kan du få bli infrastrukturminister eller så efter valet.”
4. Börja varje anförande med ”Som Lars Ohly sa …”.
5. Inte effektivt? Prova greppet från senast sossarna gick till val i allians med kommunister, ”Kosackvalet” 1928. Det funkade helt enligt plan då.
Translate:
TVR förutspår: Rödgröna vinner – och får ett helvete senare
Vi lämnar SMHTF för en stund och kastar oss direkt från fashion-pölen till den politiska ankdammen. Idag publicerades SCB:s stora försommar-opinionsmätning, som historiskt har varit lik valresultatet och därför får mycket uppmärksamhet i alla stora medier.
I korta drag: Den uppgång för Alliansen som mätningar visat på sistone märks inte av. Rödgröna leder med stabila 50,2 – 44,2, mest tack vare Miljöpartiet då både S och V ligger under valresultatet från 2006. Den som vill kolla in hela kan klicka här.
Jag tippade valet här i TVR för ett tag sen. Slutsatsen står fast: De rödgröna vinner. Men jag blir mer och mer övertygad om att det kommer att vara en pyrrhusseger (behaglig för stunden, men förödande på sikt). And here’s why:
1. Alliansen har gjort ett bra jobb. Åtminstone enligt ”folk”. Trots att de rödgröna lett i stort sett hela tiden får både regeringen och Reinfeldt personligen höga betyg i förtroendemätning efter förtroendemätning. Man vill alltså inte byta för att regeringen är dålig, utan för att man tror att oppositionen är ännu bättre. Det ställer väldigt höga krav på leverans. Några ursäkter om att världsekonomin spelar in i en eventuell fortsatt lågkonjunktur kommer knappast accepteras – de rödgröna har ju själva ägnat två år åt att skylla nedgången på Moderaterna.
2. Tvåfrontskrig. De rödgröna har (i stora drag) lovat vänsterväljarna att ”återställa rättvisan” – det vill säga ersättningen till sjuka och arbetslösa – och mittenväljarna att ”vanligt folk” inte ska få högre skatt. Det går inte. Sannolikt blir det, precis som i deras vårbudgetförslag, ett mellanting – lite mer till sjuka och arbetslösa, men inte alls en återgång till 2006. Högre skatt för ”vanligt folk”, om än inte lika hög som 2006. Risken är uppenbar för att den kompromissen gör att alla känner sig lurade.
3. Ledningen. Den här situationen ska tre partier, varav två aldrig suttit i en regering, reda ut under ledning av den svagaste statsministern sen, typ, Ola Ullsten. Som är utdömd av väljarna innan hon ens börjat ta jobbiga beslut.
Nej, jag får inte ihop det.
Stalltipset härifrån blir därför att de rödgröna vinner hyfsat bekvämt i höst, men åker ut igen med en smäll (senast) 2014.
(Förutsatt att Alliansen håller ihop och ledningen stannar kvar.
Förutsatt att inte Sverigedemokraterna slår omkull hela balunsen i höst.)
Varsågoda att förklara varför jag har fel.
Translate:
Nackdel med att ha varit offline och ur landet i fyra dygn:
Man är sannolikt absolut sist på bollen när det gäller att skämta om att statsminister Reinfeldttror att falukorv är en råvara. (DN På stans ”Hej konsument”-enkät. Läs.)
Translate:
