En man som heter Ove går till Konsumentverket
Ni som följer TVR:s trevliga bloggkollegor Fredrik Backman och Jonas Cramby känner mycket väl till karaktären ”Ove” - en vanlig svensk, medelålders man som nog vet att han vet bäst eftersom den omvärld som orättvist drabbat honom vet just ingenting.
”Ove” kan dyka upp i många skepnader och sammanhang, hos din lokala datorförsäljare likväl som på ditt lokala stekhus. Här förklarar Jonas Cramby exakt vilka egenskaper som kännetecknar honom.
Om ni fortfarande är lite osäkra på exakt hur ”Ove” fungerar så ska ni läsa den här artikeln hos Resumé. Precis som ett bombdåd kan bära al-Qaidas förtecken så bär den här aktionen alla de tecken som karakteriserar ett riktigt ”Ove-dåd”:
Illviljan mot något modernt, indragandet av en perifer myndighet, en skitsak i ett ämne av rätt-ska-vara-rätt-karaktär och så förstås den omisskännliga doften av begynnande rättshaverism.
Man kan inte låta bli att älska honom.
loading...
Translate: 
Cramby förklarar sig
OK. Det kan vi leva med.
Translate:
Tatuerad mexlagare anklagar The Viktor Reports läsare för att ”vara inne på Robyns nya”
Min medbloggare Jonas Cramby, som verkligen fått upp ångan på sistone, raljerar lätt kring vilken typ av musik som respektive bloggs läsare här på Café gillar. Som första exempel tar han upp att The Viktor Reports läsare nog ”är väldigt inne på Robyns Body Talk pt 2 just nu”. Allt förvisso för att få en anledning att identifiera sin egen blogg med Weezer (vilket lyckas), men ändå: Stämmer det här? Eller bör jag använda min exekutiva makt till att ta bort det eventuella förtalet?
Vad lyssnar ni på egentligen?
Translate:
Värre än särskrivningar: Krystade vardagsbetraktelser.
Har du läst en vanlig svensk blogg, eller använt Twitter, så har du sannolikt utsatts för en så kallad ”vardagsbetraktelse”. Vardagsbetraktelsen går oftast ut på att bloggaren i fråga noterar en banal detalj i sin omgivning, varpå han eller hon (oftast han) försöker återge den på ett humoristiskt vis. Hitta en absurditet i det till synes självklara, se saken på ett nytt och fyndigt sätt. Ni vet jag pratar om.
Jag skriver ”försöker”. Det är nämligen väldigt långt ifrån alla som lyckas med det här. Man skulle kunna säga att en stor del av den svenska cyberrymden är som en kyrkogård för platta, misslyckade vardagsbetraktelser. Och det är förstås Alex Schulmans fel. Hans blogg ”Att vara Alex Schulman” (den som sen, enligt uppgift, blev ett monster) fick tiotusentals svenskar att tro att de också hade läsarmassor, tunga krönikeuppdrag och bokkontrakt att vänta om de bara började publicera små skojiga miniessäer om sina frukostar på internet. Vilket vi några år senare kan konstatera var en tveksam slutsats.
Missta mig inte. Formen är inte unik för Alex; det finns andra som gör det här lysande. Jonas Cramby här på Café är ett nära exempel – helt olik Alex i uttrycket, men med samma förmåga att göra ett i sig helt ointressant händelseförlopp väldigt underhållande. Vilket ju är vad det här med ”vardagsbetraktelser” handlar om.
Men: Långt ifrån alla hyggliga fotbollsspelare är grymma målvakter. De flesta dugliga skribenter är inte lagda för den här sortens tangentbords-standup.
Själv är jag till exempel inte alls bra på det (tro mig, en gång i bloggens barndom försökte jag). Jag tror mig vara hygglig på en del andra saker och försöker hålla mig till det. Jag vill också, på detta enkla sätt, dra igång ett upprop för att få fler att följa TVR:s exempel. Kontraktet oss emellan kan låta ungefär såhär:
- Vi skall icke skriva om våra frukostar.
- Om vi måste skriva om våra frukostar så gör vi som Blondinbella – fotograferar tallriken och skriver vad som är på den. Enkelhet vinner i längden.
- Vi skall icke dra skämt som: ”Satt på dass nyss. Tänkte på det här med toapapper: Vem kom på att en ruta papper skulle göras i just skala 2:3? Finns det nåt statligt verk som reglerar det? Eller skiter staten i sånt?”
För allas bästa, och för ett bättre internet. Tack.
Translate:
Veckans bästa lästips
Jonas Cramby dissekerar karaktären Lisbeth Salander, på temat ”Äldre män som gillar emo-kvinnor”.
Sannolikt bland det bästa som kommer att publiceras på svenska på internet i år.
Translate:
Söndagsläsning
Ni vet antagligen vid det här laget att TVR är en ”vardagsblogg”. Dels beroende på att det är då jag får betalt för att spendera tid framför datorn, dels för att mina läsare att döma av alla kurvor också är vardagsmänniskor. Det kan i och för sig vara lite hönan-och-ägget över det där, men anyway. Här är några tips på folk som levererat bättre på internet i det senaste.
* Jonas Cramby har uppmärksammats av Nöjesguiden och blivit så smickrad att han nått någon form av all time high i bloggen. Ni läser väl den?
* Även TVR:s speciella favorit Per Nunstedt har fått någon form av raket i ändan den senaste veckan. Inlägget om Lars Lagerbäck är till och med sant och vettigt, måsteläsning för folk med grunda åsikter om fotboll.
* Helt off Café och tämligen mediebranschinternt: Jag konsumerade öl med sökmotorgurun Simon Sundén i fredags. Vi pratade bland annat om hur enkelt det är att ”bli någon inom sociala medier” i Sverige. Simon har nu spunnit vidare på ämnet och skrivit en rolig checklista på exakt hur man går tillväga, komplett med meta-ironi i form av (hittills) 12 retweets från sociala medier-folk som tycker att Simon är ball. Måsteläsning för twittrare, och alla som funderar på att hyra en konsult.
Translate:
