Korståg med förhinder
Ni känner säkert till historien om sossarnas flip-floppande i frågan om den svenska insatsen i Libyen. TVR sammanfattade det mesta i en populär post i maj, och vår prognos får sägas ha slagit in hyfsat. Nu har man nämligen intagit sin femtioelfte ståndpunkt och en överenskommelse med regeringen har nåtts. Slutet gott, allting gott? Det är inte helt säkert.
Chefsakrobat Juholt, som alltså först (tror vi) drev linjen att Sverige inte skulle blanda sig i Libyen i fortsättningen, öppnar nu inte bara för det, utan vill också skicka svensk trupp till Syrien och Sudan. Stora planer och säkert en god ansats, men det öppnar för visst internt rabalder i det röda gänget.
I valmanifestet 2010 lyckades ju Vänsterpartiet få igenom att Sverige skulle kräva USA:s omedelbara tillbakadragande av alla utländska baser i händelse av rödgrön valseger. Ett krav som blev hånat från många håll, men det finns ingen anledning att tro att V har ändrat sig.
Mot bakgrund av detta, samt det faktum att S helt uppenbart trivs med att vara i opposition mot sig självt i utrikesfrågor, vågar The Viktor Report redan nu förutspå punkt 1 i det rödgröna valmanifestet 2014:
JUHOLT UT UR ARABVÄRLDEN
loading...
Translate: 
Istället för politik: Totalförvirring
När Libyenkrisen bröt ut på allvar i mars var det Socialdemokraterna som ropade med högst röst här hemma. Omvärldens passivitet var skandalös, huvudansvarig för folkmordet var (typ) Carl Bildt och FN/Nato/Sverige/hemvärnet borde omedelbums gå in med vapenmakt för att stoppa Khadaffi.
När sen regeringen, efter förfrågan från FN, avsåg gå in i den militära insatsen fick dock S kalla fötter. Plötsligt tvingade man fram den lösning som innebär att Sverige nu är i krig med libyska fåglar, alternativt ute på historiens dyraste sightseeingtur. Detta eftersom Håkan Juholt inte ville råka skjuta på ”drogade barnsoldater”.
Nu tycktes alla vara överens. Dock inte sossarna.
Bara några veckor efter att insatsen, som initialt sattes till tre månader, inletts så kom ett nytt utspel från S på DN Debatt: Insatsen skulle inte på några villkor förlängas. Trots att Khadaffi envist klängde sig kvar. Och även om FN uttryckligen bad om det. Flygförbudszonen skulle visserligen upprätthållas, men av någon annan. Oklart vem, men Sverige skulle satsa på att bidra med ”folkrörelser och föreningsliv”. Utspelet fick hård kritik, inte minst internt (bland annat från högdjuret Jan Eliasson), men backades upp av partiledaren och resten av ledningen. Fokus har skrivit utförligt om turerna här.
Det tog dock inte slut där, om ni trodde det. Idag, bara några veckor senare, svänger S igen. Återigen på DN Debatt. Den här gången vill man visst engagera sig militärt – men med marinen.
The Viktor Report är övertygad om att vi inte sett det sista av de här ganska underhållande turerna. Vi gissar att följande artiklar dyker upp på DN Debatt i den nära framtiden.
25 maj:
Socialdemokraterna: ”Därför annekterar vi Libyen”
2 juni:
Ledande socialdemokrater: ”Vi kräver ett omedelbart stopp för imperialismen”
3 juni:
Håkan Juholt efter gårdagens utspel: ”Därför tar jag titeln överste och ger ut en grön bok”
16 juni:
Högersossar startar uppror: ”Juholt-regimens galenskap måste få ett slut”
17 juni:
REPLIK. Håkan Juholt: ”Hundarna till rebeller är betalda från utlandet. För övrigt finns det inget uppror. Mikael Damberg är min son. Allt är ett missförstånd”
23 juni:
Alliansen: ”Hög tid att omvärlden agerar med kraft – vi kan inte stillatigande se på när oskyldiga politiska gräsrötter offras i ledarnas vansinnesaktioner”
Translate:
Helgens citat
”Jag försöker se på Libyen utan ideologiska skygglappar.”
- Aftonbladets oefterhärmliga kulturchef Åsa Linderborg. I en krönika där hon (bland annat) slår fast att flygförbudszonen är ett resultat av ”västs” jakt på olja, använder kommunistiska Kubas stöd till ANC och kommunistiska Vietnams insats mot Kambodjas Pol Pot som exempel på när intervention ändå kan vara okej, och avslutningsvis konstaterar att den arabiska våren egentligen är en revolt mot ”nyliberalism”.
Om detta kan man förstås tycka vad man vill. Själv tycker The Viktor Report att det vore väldigt roligt att läsa versionen skriven MED ideologiska skygglappar. Där Linderborg gissningsvis slår fast att arabrevolten bär tydliga likheter med järnridåns fall 1989, eftersom bägge var frukten av arbetarmassornas resning mot Folkpartiet.
Translate:
Sverige i krig med libyska fåglar
Tidigt under inbördeskriget i Libyen krävde flera svenska partier med Socialdemokraterna i spetsen Sveriges modiga ingripande mot Muammar Khadaffis blodiga framfart. När Carl Bildt höll sig avvaktande utmålades utrikesministern som i princip allierad med Tripoliregimen. Jasplan skulle till Libyen, omedelbart.
Nu har riksdagen till slut beslutat att skicka Jasplan till Libyen. Dock med förbehållet att de inte får attackera mål på marken, efter krav från – Socialdemokraterna.
Oavsett vad man tycker om insatsen och förbehållet så är det förstås ett mycket svenskt beslut. Efter att Nato slagit ut Khadaffis flygvapen och betydande luftvärn torde ju risken att faktiskt hamna i strid vara obefintlig – en större fara är nog kollisioner med andra ”spaningsplan” i den här något röriga multinationella insatsen. Eller högtflygande fåglar. Eller meteoriter.
Det enda som förvånar är att Miljöpartiet inte drivit på hårdare för att byta de bränsleslukande Jasplanen mot något mer klimatsmart – typ segelflyg. Med tanke på insatsen hade det säkert funkat fint, och dessutom sparat på den ständigt ansträngda försvarsbudgeten.
Translate:
När grisar (och Jasplan) kan flyga över ett snöigt Sahara
Andreas Malm är ledande talesperson för Sveriges marginella men högljudda extremvänster. Han är främst känd för att via DN:s och Aftonbladets kultursidor rasa mot USA, Israel och det mesta annat som kan misstänkas vara västerländskt, samt för att ta ställning för Hizbollah, Hamas och det mesta annat som kan misstänkas vara ute efter västerlänningar. Malm har också gett ut böcker i ungefär samma takt som de flesta twittrar, allt som oftast på samma ämnen, och blir ständigt inringd till debattprogram i radio och tv när det vankas verbalt underhållningsvåld.
Igår gick han ut och tog ställning för aktivt svenskt deltagande i den Natoledda attacken mot Libyen.
Det är ett väldigt oväntat utspel. Härom veckan förundrades vi över att Aftonbladets normalt bombkritiska ledarsida tog ställning för att en insats alls skulle äga rum – det framstår i jämförelse som om Folkpartiet skulle slå fast att man är för EU.
Att frågan orsakar viss splittring i kanten blir också alltmer uppenbart. Khadaffikompisen Hugo Chavez, venezolansk semidespot och normalt en helgonfigur för Malm-vänstern, har exempelvis slagit fast att FN-insatsen är ”dårskap” och beror på att USA är ute efter Libyens olja. Mer mjuka figurer här hemma, vi kan kalla dem Helle Klein-vänstern, börjar också darra på manschetterna. De har ju krävt att ”omvärlden ska stoppa Khadaffi”, men finner det besvärligt när det inte heller den här gången räcker med twitterinlägg, facebookgrupper och högstämda deklarationer.
Dock inte bombkommunisten Malm, alltså. Någon borde kanske nysta i hans kopplingar till oljeindustrin.
* * * * *
Det här, och annat, kommer vi definitivt att behöva reda ut i dagens Brunchrapporten. TVR medverkar från 12.30, kanalen är som vanligt Sveriges Radio P3.
Translate:
Herregud
Ser just nu (17.06) på Khadaffis livesända tal. Tror vi. Det kan också vara Robert Gustafsson som gör sitt livs rolltolkning som ”berusad gaphals i lustiga kläder”.
Analysen av talet lämnar vi med varm hand över till Ali Esbati, som sammanfattar det essentiella på Twitter.
Translate:
