Socialdemokraternas kris i bilder – uppdaterad version!
Den 1 december försökte The Viktor Report på ett pedagogiskt vis förklara turerna i den krisande socialdemokratin. Drygt tre månader har gått sen dess och mycket har förstås förändrats – men krisen består.
Hög tid därför att uppdatera om läget. Lika pedagogiskt nu.
* * * * *
Partiet hittade till slut en valberedning. Den tidigare ministern Berit Andnor fick uppdraget att leda den och jakten efter lämpliga…
… kandidater tog sin början. En lång rad partiprofiler passerade revy i medierna, spekulationsvågorna gick vilda åt alla håll. De enda som inte yttrade sig var kandidaterna själva och valberedningen. Dagarna gick, kongressen som skulle välja partiledare närmade sig med stormsteg och läget blev bara mer och mer förvirrat. Till slut blev måttet rågat för många av partiets trotjänare. Exempelvis…
… Thage G. Petersson, ministermeriterad från varenda stol och geologisk period som historien känner, röt ifrån. Liksom…
… Anna-Greta Leijon, tidigare justitieminister och arbetsmarknadsminister under 70- och 80-talen. Deras utspel var dock intet jämfört med när…
… Stig Malm, hårdför gammal LO-bas (1983-93), dömde ut hela processen som ”stalinistisk”. Inte heller detta var dock något att yvas över, jämfört med när självaste…
… Göran Persson klev in i leken. Han förklarade liksom Thage G. att det minsann är…
… Thomas Östros som borde ha jobbet.
* * * * *
Fortsättning följer. I The Viktor Report, i arbetarekommunernas boxningsringar och på ett naturhistoriskt museum nära dig.
loading...
Translate: 
Palme-effekten
Socialdemokraterna ökar med fyra tiondels procent i söndagens opionionsmätning. Vänsterpartiets tillbakagång gör att det röda blocket står kvar och trampar på 42,1 procent, medan Alliansen som helhet backar marginella 0,4 procent till 50,2.
Men visst, 0,4 procent är mer än 0 procent och en vändning är en vändning.
Dock är TVR synnerligen skeptiska till Aftonbladets sätt att skildra vändningen. ”Ingen ledare” är knappast förklaringen. Socialdemokraterna har de facto en ledare som figurerat väldigt mycket i medierna de senaste dagarna och veckorna. Han har satt en tydlig prägel på debatten och ingen har kunnat undgå att diskutera hans idéer och gärning.
Äras den som äras bör. Vi bevittnar Palme-effekten.
Vilket förstås ytterligare stärker den idé som The Viktor Report lanserade i fredags, och som sen dess bland annat uppmärksammats av Svenska Dagbladets ledarredaktion. S måste välja Palme – nu finns det till och med statistiska bevis för saken.
Translate:
TVR avgör: Honom ska ni ha!
En läsare tog upp det häromdagen, och med ynka 36 dagar kvar är det förstås hög tid att TVR gör som alla andra publikationer med hög svansföring: utdelar vårt ”endorsement” i sossarnas partiledarval. Alright then.
Vår kandidat är Leif Pagrotsky, och här är varför.
* Han är en dokumenterat skicklig ekonom, har jobbat i både riksbanken och finansdepartementet och vore en betydligt tuffare nöt att knäcka för Borg-arna än ytterligare en ”de é viktit mé jåbben”-sahlinist.
* Han har odiskutabla meriter som näringsminister, handelsminister, utbildnings- och kulturminister. Ändå är han inte ”bränd” av vare sig Perssons eller Sahlins misslyckanden.
* Han har tagit strider och vunnit dem. Inte minst vid EMU-valet, då han gjorde sig ovän med Perssons etablissemang genom att kampanja mot euron. Vilket inte direkt är en belastning med facit i hand, om man säger så.
* Och, viktigast av allt – han har idéer om politik och han är inte rädd att uttrycka dem. Exempelvis har han efter exakt två veckor på Twitter kläckt ur sig mer intressant än resten av partiet gjort tillsammans sen valet. Dessutom är han betydligt roligare än Thomas Östros.
Han må vara 59 år, men kan lätt sitta över den här mandatperioden och nästa. Under tiden kan han locka tillbaka både gammelsossar och intellektuella, och förhoppningsvis ha en bättre generation redo att ta över när han drar sig tillbaka än den som står och trampar nu.
Pagrotsky vore förnyelse på riktigt. Välj honom.
Translate:
Fem månader senare: Jahapp.
Idag kom så den socialdemokratiska ”kriskommissionen” med sin rapport om vad som gått fel och vad som borde göras. Sammanfattningsvis vill TVR citera en bekant (och tidigare S-väljare): ”Jag lyssnade, men jag vet inte. De sa ju ingenting nytt.”
Hör här, kriskommissionen. Socialdemokraternas absolut största problem är att de tror att ett parti som spänner från halvkommunister via storstadsliberaler till landsbygdskonservativa ska kunna komma överens om varenda decimal i politiken. Genom ändlösa diskussioner ska plötsligt Den Gemensamma Sanningen träda fram i ljuset, varefter man anställer en ordförande som bara har att presentera denna sanning. Det kommer naturligtvis inte att fungera, den här gången heller.
TVR har sagt det förr, men gör det gärna igen. I alla normalt fungerande partier funkar det på ungefär samma sätt: en person, eller snarare en grupp med en ledare, presenterar en linje och ber om stöd för den. Alla i partiet kommer inte att gilla linjen, men om tillräckligt många tror på den så vinner personen i fråga ledarvalet och genomför den politik hon eller han står för. Går det sen åt skogen på det ena eller andra sättet så sparkar partiet ledaren på nästa kongress och väljer en ny.
Man behöver inte ens gå långt för att hitta exempel. Fredrik Reinfeldts mer mittentillvända linje hade från början många fiender i Moderaterna. Det har den säkert fortfarande, men strategin har gett resultat och resultat ger auktoritet. Ingen i partiet ifrågasätter längre Reinfeldt och Borg, åtminstone inte öppet.
Okej. Så vilken linje borde den här starka S-ledaren ta?
En hel del inom partiet verkar vilja se en sväng till vänster. Vissa pratar till och med om 70-talet och Palme. Riktigt varför det skulle vara en valvinnande strategi på 2010-talet är däremot lite otydligt – och ännu otydligare blir det om man samkör resultaten för de två partier i Sverige som har socialistiska rötter (S & V) under de senaste åren. Utveckling nedan.
Sista siffran: Sifo, januari 2011
Sammanfattningsvis: Om Socialdemokraterna nu la beslag på varenda en av Vänsterpartiets väljare skulle man fortfarande ligga en bra bit under ”katastrofvalet” 2006, då S ensamt fick 35 procent.
Karta och kompass i all ära, men vill man lyckas i trafiken måste man ibland titta ut genom rutan också. Svänger vägen är det bäst att svänga med, för oavsett vad det står i kartan så kommer man annars att hamna i diket.
Translate:
Sosseidol 2011
En favorit bland förbittrade socialdemokrater är att att döma ut den offentliga partiledarjakten som en ”idoltävling”. Valberedningsbossen Andnor har redan gjort det, nu även Göran Persson.
Någon journalist borde kanske upplysa sossetopparna om att det visserligen föreligger ett kopierat upplägg, men inte riktigt åt det hållet. TV4-tävlingen Idol bygger ju till stor del på samma urvalsmekanismer – att ”vanligt folk” röstar och den som får flest röster vinner – som infördes i svensk politik redan 1921. Vi kallar det ”majoritetsval”.
Uppenbarligen tycker inte Persson och Andnor att vanliga socialdemokrater är kapabla att välja sin ledare, vilket dock många vanliga socialdemokrater verkar vilja göra. The Viktor Report vill därför förorda en kompromiss: Medlemmarna får rösta, men en expertjury (valberedningen) får röster motsvarande samma vikt som medlemmarna. Vissa kanske gillar fler kandidater, så ett poängsystem som går från, exempelvis, 1 till 12 kan vara en bra idé.
Sen döper man om kongressen till Sossefestival 2011 och tar in Christer Björkman som producent. Garanterad tittarsuccé – dock inte alls säkert att vinnaren lyckas sen i det stora valet.
Translate:
Åldersnojans moment 22
Sossarnas vatikankoncilium, ursäkta, valberedning har lagt fram listan med krav som den nya partiledaren ska uppfylla. Sammanfattningsvis ska det vara en samlande kraft och en god kommunikatör med gedigen ledarerfarenhet, helst internationell också. Och så ska personen inte vara för gammal.
För gammal är man tydligen, enligt den rådande uppfattningen, om man som kandidaten Sven-Erik Österberg är 55 år.
Det här är ju absurt. Inte så mycket för att det är diskriminerande, utan för att det är att skjuta sig själv i foten.
Ronald Reagan anses som en av USA-historiens mest framgångsrika presidenter – han var 14 år äldre än Österberg när han valdes (22 år äldre när han avgick). Jacques Chirac var president till 74, Winston Churchill premiärminister till 79. På närmare håll finns legendariske S-ledaren Tage Erlander, avgick vid 68, eller populäre moderatledaren Gösta Bohman som klev av som ekonomiminster och partiboss vid 70. Carl Bildt är årsbarn med Göran Persson och alltså 62 nu – någon som tror att han tänker gå i pension snart?
Gedigen ledarerfarenhet och internationella meriter är förstås utmärkta krav om man letar efter en ny statsminister. Problemet, om man nu vill se det som ett problem, är att såna ofta tar lite tid att skyffla in i cv:t.
Alternativet är förstås att man med ”gedigen ledarerfarenhet” avser att man suttit och intrigerat i SSU sen mellanstadiet, och med ”internationella meriter” att man volontärarbetat något år i Sydamerika.
Tolkningen är förstås fri. Men då kan man inte sitta och beklaga sig när det sen går åt helvete.
Translate:
Nu(-der) igen?
Samstämmiga uppgifter från kvällspressen (ja, man ska lyssna på sånt) meddelar att Pär Nuder nu ligger klart bäst till för att bli ny S-ledare. Läs här och här.
Om ni inte minns honom så är Nuder alltså Göran Perssons gamle vapendragare och inofficielle kronprins, som sen brutalt jagades iväg av partiet när Persson väl dragit till skogs. Hans försök att bli partiledare skrattades ut och han dömdes som helt omöjlig i den rollen. Sen valde man alltså Mona Sahlin, med känt resultat. Sahlin sparkade omgående ut Nuder från rollen som ekonomisk-politisk talesperson och han lämnade riksdagen, saknad av ingen vad det verkade.
Och nu finns det alltså ett betydande stöd för honom som ny partiordförande.
The Viktor Report har tidigare (här, här, här) använt fotbollsmetaforer för att förklara vad som egentligen händer i S-ledningen. Om vi ska fortsätta på det spåret så motsvarar ett val av Nuder att Erik Hamrén skulle misslyckas med att ta Sverige till EM 2012, varefter fotbolls-Sverige sparkar honom och istället kommer på att Lars Lagerbäcks gamla assistent Roland Andersson är helt rätt man för jobbet som förbundskapten. Trots att Andersson då sen några år slutat med fotbollen för att bli ledarskapskonsult i näringslivet.
Translate:
En ny marknad öppnar sig!
Aftonbladet drog igår igång en stor artikelserie om hur Svenskt näringsliv (alltså gamla Arbetsgivareföreningen, SAF, vänsterns traditionella motståndare) via pr-byrån Prime betalat för att med olika metoder vrida Socialdemokraterna åt höger. Eller mot en mer ”tillväxtvänlig linje”, som det heter. Serien fortsätter idag med nya avslöjanden.
Många politiska snackare har avfärdat avslöjandet och menat att det där är ingen nyhet, så har det alltid gått till. Vilket förstås är en ganska tunnelseende inställning – det är möjligen ingen nyhet om man tillhör det tusental personer som regelbundet går på mingel hos Prime, men det är å andra sidan måsteläsning för alla vanliga intresserade som vill veta hur det egentligen går till i politiken. Och alltså mycket bra journalistik.
Dessutom spännande. Bland annat avslöjas att den fristående socialdemokratiske bloggaren Erik Laakso betalats för att driva debatt i bland annat bloggen. Laakso kommenterar det med att han inte ser något problem i att få betalt för att uttrycka åsikter han redan har – och det kan man ju sympatisera med, om vi utgår från att påståendet är sant. Annonsintäkterna för en medelstor politikblogg och arvodena från debattsajten Newsmill (i regel 0 kr) gör ingen fet.
The Viktor Report är hur som helst förstummad. Det går alltså – tvärtemot vad alla sagt oss – visst att hustla moraliskt tveksamma cash också ur politiskt bloggande! Småhandlare i smink- och matbloggbranschen, vik hädan. Den som vill betala TVR för att uttrycka åsikter vi redan har kan höra av sig idag på viktor.bk@cafe.se.
Translate:
Socialdemokraternas kris i bilder!
Vänsterbloggen Alliansfritt Sverige gjorde, som vi tipsade om i helgen, en synnerligen klargörande sammanställning av krisen i Kristdemokraterna.
The Viktor Report vill i samma upplysningstradition försöka förklara exakt vad det är som plågar Socialdemokraterna. Låt oss ta krisen pedagogiskt.
* * * * *
Mona Sahlin avgick efter kritik från flera…
… distriksordförande, men också från…
… SSU-chefen, medan…
… LO-basen gärna velat ha henne kvar. Detta fick…
… partisekreteraren att ge sig på jakt efter en valberedning, vilket varit svårt eftersom många…
… partiombud haft synpunkter. En ny ledare ska i vilket fall väljas i mars. Frågan är vem.
S-kvinnor vill ha en kvinna, men det vill inte…
… diverse fackpampar, som istället vill ha en…
… fackpamp. Eller, allra helst…
… Tage Erlander.
Translate:
Bloggen modifierar valaffischer, så att de ska kunna användas igen 2014
Eftersom återvinning är trendigt.
Translate:
