Bröstpumpsvalet 2010?

I söndagens Lars Ohly-utfrågning i SVT sköt man bland annat in sig på det här med föräldraförsäkringen. Ni vet, den som alla tre rödgröna partier vill tvinga föräldrarna att dela mer eller mindre lika på. Men som de inte vågat ta med i valmanifestet, eftersom de vet att en massiv majoritet av både egna och andras väljare vill fortsätta att styra fördelningen själva.

Många ammar fortfarande efter att halva föräldraledigheten gått, noterade programledaren Anna Hedenmo med darr på stämman. Vill Lars Ohly och de rödgröna alltså slita spädbarn från sin mors bröst?

Eftersom Ohly varken har några dubier kring frågan som sådan, eller har några potentiella mittenväljare att stryka medhårs, konstaterade han krasst att jo, så är det ju, och amningsproblemet kan i vilket fall lösas med så kallad bröstpump.

* Jubel från den vänsterpartistiska studiopubliken.

* Större jubel från hela det borgerliga kampanjlägret, som på detta smidiga sätt fick upp en symbolfråga med valvinnarpotential på dagordningen utan att ens ha behövt ropa ”verklighetens folk”.

* Möjligen också visst jubel från nattredaktionen på den för tillfället ursinnigt Alliansvänliga tidningen Expressen, som helt till skänks fick ett nytt löpsedelsbegrepp.

Med marginell skillnad i de ekonomiska förslagen har de fungerande kampanjmetoderna hittills handlat om känsloargument (”Vi är solidariska eftersom vi inte är borgare”) och förtroendeargument (”Vi är ansvarsfulla ledare eftersom vi inte är Mona Sahlin”). Man får nog säga att det varit oavgjort hittills, med trumf på hand för de rödgröna eftersom Mona Sahlin kan hamna i en medgångsvåg medan de borgerliga inte gärna kan bli socialister.

Men den här frågan, i den mån det ens är en fråga, blir båda två. De rödgröna vill lägga sig i vår familj, och de har inte ens mage att erkänna det.

Så kan man eventuellt förlora val i det faktiskt ganska konservativa landet Sverige.