Solskenshistoria
Det har varit en på många sätt och vis deprimerande vecka i den svenska debatten. Allra mest så igår, när TVR passande nog gick och badade och överlät åt andra att rasa om satiriska dödshot, polisanmälningar mot satiriska dödshot, satiriska sexnoveller och Svenskt näringslivs förmodligen satiriska förslag om att sänka studiebidragen till folk som har fräckheten att studera humaniora istället för ämnen där man lär sig att driva finansföretag i konkurs.
Skönt då att vi kan avsluta med en trevlig historia. Carl Bildt, handelsresande i bilaterala relationer, har äntligen hittat en bekantskap som inte riskerar att strulas till av historiska oförrätter.
Är verkligen Svenskt Näringslivs förslag så dumt? Jag menar, att en läkare och en som studerar ”Harry Potter-kunskap” har samma möjlighet att få sina studier finansierade av staten skulle ju eventuellt kunna upplevas lite märkligt? Kan man inte tänka sig tre ersättningsnivåer där den högsta gäller för läkare etc., den lägsta för strökurser i ”Harry Potter-kunskap” m.m. och den däremellan för studier i ”halvproduktiva” ämnen som idéhistoria osv.?
Men Eeeeee, verkligen? LÄKARE ska få högst ersättning, som sedan gör sitt bästa för att driva svenska staten in i obestånd genom att ta dubbelt betalt för sitt arbete (statlig+privat ersättning) och manipulera sin egen bransch till den så milda grad att ett skråliknande tillstånd i nivå med feodalsamhällets marknadsläge uppstår..? Hur kommer det sig att man isvensk näringslivsdebatt är så förbaskat obildad?
Har själv jobbat med magisterkurser i entreprenörskapsteori för tvärvetenskapliga grupper och de som gjorde i särklass sämst ifrån sig som grupp var Handelsstuderande (ekonomer). De förstod inte vad en ”produkt” var i praktiken… Övriga grupper var konstnärer, designer och ingenjörer varav konststuderande presterade bäst i innovationsmomenten.
Jag tycker att bidragsdelen av studiebidraget ska vara låg (som tidigare) eller ingen alls. Högre studier är en personlig investering som det inte är självklart att staten ska betala. Vare sig man studerar humaniora eller naturvetenskap. Tendensen att välja hobbykurser avtar nog när studenten själv får betala sin ”personliga utveckling”.
En tredje grej: SN tänker väl ”revisionsekonomiskt” (dvs. inte i framkant) när de lägger fram detta briljanta fascistiska förslag? Med E:s logik ovan att vård-o-omsorg ska vara tillväxtbärande så är det väl FÖRSKOLLÄRARE och inte läkare som ska ha ”högst ersättning”. De jobbar ju med grupper som har mest ekonomisk potential, medan de flesta läkare behandlar fall som redan är en ekonomisk risk… Idioti…
Katonka, huruvida utbildade läkare misshushåller med statens resurser eller ej kan jag inte uttala mig om, men jag ser, oavsett vilket, inte hur detta motsäger mitt argument. Jag är övertygad om att jag, liksom merparten av befolkningen i övrigt, under återstoden av mitt liv, kommer att ha mer glädje av läkarvetenskapen än, för att fortsätta på mitt tidigare tema, ”Harry Potter-vetenskapen” – det ligger i mitt och andras intresse att läkare snarare än Harry Potter-kännare utbildas. Med tanke på att nationalekonomisk teori – som jag för övrigt har lärt mig på just Handelshögskolan – menar att i ett effektivt samhälle ersätts var och en utifrån vilken nytta de gör – sin produktivitet – är jag inte främmande för ett system som faktiskt tar hänsyn till detta faktum, som inser att en läkare kommer att bidra mer till både tillväxten och välfärden än en Harry Potter-kännare.
Vidare köper jag ditt resonemang kring ekonomstudenters enkelspårighet – jag är själv ingen idéspruta utan har snarare någon slags framtid tack vare min förmåga att arbeta hårt – men att konststudenter tack vare sin utbildning skulle vara mer entreprenöriella/kreativa har jag svårt att tro. Min uppfattning är att man ”blir” kreativ tidigare än så, och att mer ”flummiga” utbildningar inte skapar utan snarare uppmuntrar och vidmakthåller dessa personers kreativitet, vilket i och för sig är gott nog.
För övrigt har jag aldrig uttalat att vård och omsorg ska vara tillväxtbärande – jag har för övrigt överhuvud taget aldrig uttryckt åsikten att Svenskt Näringslivs förslag skulle vara bra, utan snarare i debattens intresse försvarat åsikten – men vidhåller att förslaget, om än – på grund av gränsdragningsproblem och så vidare – ogenomförbart i praktiken, inte är så fasansfullt obegåvat som samtliga debattörer allmänt och samfällt hävdat de senaste dagarna.
Själv har jag studerat just kreativitet och innovationsteori och kan vederlägga din uppfattning – kreativitet är en egenskap som alla normalbegävade människor kan utveckla genom träning i att tänka friare och övningar som främjar problemlösnings-”skills”. Det hjälper även att intressera sig för kulturell kunskap på breddeb och djupet eftersom allmänbildning gynnar förmågan att tänka ”lateralt”, dvs.innovativt. Därför finns det ingen anledning att skylla på sin utbildning eller annan ”områdesbegränsad” kunskap – och slutligen kan jag informera dig om att jag personligen ALDRIG har träffat en ekonom som jobbar lika hårt som gemene yrkeskonstnär. Den samhällssyn som du beskriver hör inte hemma inom nationalekonomi, men väl fascism.
Katonka, huruvida den ekonom som arbetar 40-80 timmar i veckan jobbar lika hårt som yrkeskonstnärer eller ej vet jag inte – att säga att jag har mött ekonomer som jobbar mer än vad (jag tror att) yrkeskonstnärer gör gynnar inte debatten. Jag kan tänka mig att ekonomer har en mer jämn arbetsfördelning – 40-60 timmar per vecka – medan en konstnär kan gå overksam i dagar eller veckor och sedan jobba 80-100 timmar per vecka under en period.
Eftersom jag har en och annan högskolepoäng i nationalekonomi kan jag meddela att såväl makroekonomisk tillväxtteori som internationell ekonomisk teori – det vill säga teorier kring världshandel – visar att en ”effektiv” ekonomi kommer att ersätta samtliga produktionsfaktorer enligt deras marginalproduktivitet – produktionsfaktorerna ersätts utifrån vilken ”nytta” de gör. Jag medger gärna att dessa modeller är förenklade, men icke desto mindre kan du inte kalla dem fascistiska utan att samtidigt kalla samtliga nationalekonomer som ”skriver under” på dem för fascister. Ett tråkigt tilltag i en annars intressant debatt.
Vad gäller kreativiteten/innovationen medger jag gärna att jag inte har någon vetenskap att stödja mig mot, men det är min personliga uppfattning att – även om man kan ”träna” sin innovationsförmåga – vissa personer är mer ”kreativa” än andra, det vill säga har lättare att ”skapa” nytt. Det ser jag inte som märkligare än att människor har olika hjärnor, och därför löser problem på olika sätt – medan somliga löser problem utifrån kända mönster söker andra nya lösningar.
Men, vilket fiasko den här ”E” ovan är. Ge upp.